det får gärna vända snart...

Nu har jag hamnat nere i svackan igen.
Jag såg familjen annorlunda igår. och ärligt talat... hellre 10 barn än inget alls!
Jag blir sååå avundsjuk på alla gravida och alla med familjer...
Jag fastnar med blicken på varenda kotte med barnvagn eller gravidmage.
i morse vaknade jag med ett ryck för att jag kom på att jag är INTE ens i närheten av att vara mamma. Långt ifrån snarare.
Och så önskar jag ibland att jag inte vill ha barn, för då hade jag inte behövt slösa bort så mycket tid av mitt liv på att vara ledsen.
Sen tänker jag att om vi bara får ett barn så lär vi försöka få syskon direkt, för att inte slösa mer tid.
Jag fattar inte att jag har fått sån åldersnojja... Men just nu bara rusar tiden iväg i negativ bemärkelse.
jag vill vara glad och få må bra, i vanliga fall anser jag att man väljer hur man vill se på saker och ting och man väljer hur man vill må. Men det är som att jag har kört fast..
Jag skyller all depp på min bitterhet och avundsjuka just nu.
Jag mår säkert bättre om några dagar.. Jag ska komma igång med träningen och satsa på mig själv ett tag. Plus att vi ska till nya läkaren om lite drygt en vecka.

Nu är den här.

Sådärja. Nu blöder jag.
Inte ett dugg glad över det.
Jag är så enormt less på det här.
Varförvarförvarför kan inte jag bara få vara gravid?
Det kanske bara är meningen att vi inte ska bli föräldrar.
Efter en veckas grym pms med spända bröst, illamående och försenad blödning så är det ju inte konstigt att jag börjar tro att jag kan ha varit gravid.
Men så är det alltså inte.
En måndag serverad med en käftsmäll.
Tack för den.
Idag blir det tungt.

Väntar väntar och väntar.

Här sitter jag med min pms och väntar på att lingonveckan ska börja.. När som helst nu.. Det känns att det är på gång.
Och jag har försökt vara okej med att den ska komma. Men just nu känns det allt annat än ok!
Sen vet jag ju inte NÄR den kommer, efter missfallet så tar det ju lite längre tid (för vissa) att komma in i cykeln igen.
Så vi får se när den behagar komma.
Och jag väntar på provsvaren...
Och jag väntar på att få komma till våran privatgynekolog.
Sen kan man ju säga att jag väntar på storken också.
Mycket att vänta på just nu.
Pms är ju ett jäkla skämt också, inte nog med allt elände så ska man bli ett hormonmonster också!
En depression per månad. Det är ju lagom!
Bläää.